Kategorier
Föräldraskap lärdomar uppmuntran

Att lära lätt

Det här med att lära sig saker skiljer sig en del mellan barn och vuxna. Vissa likheter finns dock:

  • För att lära oss något måste vi prova.
  • För att bli riktigt bra på något måste vi prova många gånger.
  • Vi kan också lära av våra misstag.

Tredje punkten är den som är svårast att ta till sig. Ibland kan det kännas jobbigt att lära av sina misstag eftersom vi då behöver inse att vi haft eller gjort fel tidigare. Ännu värre blir det förstås om någon annan än vi själva påpekar detta.

Om vi gör fel gång på gång utan att komma vidare till önskat resultat måste vi orka prova ett nytt sätt. Jämför med ett litet barn som håller på att lära sig något, exempelvis att köra med en lära-gå-vagn. Allt går bra tills ekipaget kommer fram till köksstolsbenet. Pang! Ett hjul fastnar. Vagnen kommer inte vidare. Ilska! Barnet backar tillbaka vagnen, tar ny sats i samma spår. Pang! Hjulet fastnar på samma ställe. Ilska!

Det kan ju tyckas enkelt att barnet borde inse att vagnen ska styras åt sidan för att undvika stolsbenet. Så tänker inte en 1,5-åring.

Vad händer då om vi visar 1,5-åringen hur man kan lyfta lite på lära-gå-vagnen för att byta riktning och komma förbi hindret? Att låta barnet få prova. Istället för att flytta undan stolsbenet åt henne/honom.

Då lär de sig själva.

Om jag vet detta borde jag ju, som relativt vuxen människa, också inse att om det blir tjafs och bråk vid barnens läggning måste jag hitta ett nytt tillvägagångssätt. Eller vid uppstigning. Eller vid matbordet. Eller vid läxläsning. Eller vid skärmtid. Eller vid hemkomsttider på helgkvällar. Eller vid ekonomisk gränsdragning vid klädköp.

Alla familjer har sina egna berg att bestiga vid olika tidpunkter i livet.

Jag uppmuntrar oss alla att ta en annan väg då och då om vi har kört fast. Och också att fråga den där personen som påpekar vår feltagna väg om råd när vi ändå håller på.

Då lär vi oss själva.

 

Jag skriver nya texter då och då. Vill du få ett mail när det sker?

 

Kategorier
ålderskris inställning

Ålderskris?

Det är riktigt roligt att höra barn diskutera folks ålder.

Jag frågade mina egna häromdagen hur många år man är när man är gammal. ”Vaddå, gammal? Gammal eller jättegammal? Jättegammal är man när man är 98. Gammal är man vid 50!”, löd domen.

Det är intressant att de här gränserna flyttas i takt med att åren går. Som liten tyckte jag själv att bli sju år måste vara höjdpunkten eftersom jag då skulle få börja i skolan som min idol till storebror. När jag var 13 var det två hela års väntan kvar tills jag fick gå på 15-årsdiscon. Att sedan fylla 18 och ta körkort blev nästa milstolpe att längta till.

När åren fortsätter att rulla på blir de där milstolparna något som ibland anses vara självklarheter men som ändå är helt livsavgörande – jobb, lägenhet, familj, större boende, nyare jobb, självförverkligande. Ibland når vi målet vi längtat efter helt klockrent. Ibland blir drömmarna och målen vi satt upp bäst som just drömmar. Ibland överträffar verkligheten allt.

Då och då får jag titta i backspegeln med ett förlåtande öga och vara nöjd med allt jag faktiskt lyckats lära mig. Och blicka framåt med engagerad blick.

Eller så inser jag helt enkelt att ordet ålderskris är ett uttryck som är väldigt skönt att skylla på när jag skäms över mitt sätt att tänka.

Här följer dock några exempel på hur jag vet att jag är i farozonen för en möjlig kris beroende på tilltagande ålder, kanske känner du igen dig i något:

  • När jag ska berätta en historia om ”när jag pluggade i Frankrike för tio år sedan” och plötsligt inser att det var tjugo år sedan.
  • När det främst är 60-åriga män som numera ger mig komplimanger för mitt utseende. (Det är ju dock glädjande att ens bli uppskattad.)
  • När jag på allvar behöver fundera på om de här brallorna ser för ungdomliga ut på mig.
  • När jag funderar på om jag ens kan gå in i butiken som säljer de alltför ungdomliga brallorna.
  • Att jag ens säger brallor.
  • När jag tittar på Top Gun och seriöst tycker att Tom Cruise borde ha hjälm när han åker mc.
  • När jag byter från Mix megapol till P2 eftersom jag irriteras över att ”det babblas så mycket.”
  • När det inte känns helt ok att jag plötsligt anser Danny Saucedo vara snyggare än Zlatan.

Jag stuvar in mina ungdomliga nyinköpta ålskinnsbrallor i garderoben och drar på mig mina vanliga jeans. Samtidigt far det genom huvudet att ålderskriser är detsamma som barns trotsiga perioder.

Och dem kallar vi utvecklingsfaser.

 

Jag skriver nya texter då och då. Vill du få ett mail när det sker?