Kategorier
Föräldraskap

Helgsömn+syskonbråk=kladdkaka

Att vakna lördag morgon kl. 06.30 av förbittrade yngre röster från vardagsrummet som i falsett uttrycker diverse glåpord är inte särdeles uppiggande. Förbittringen kan bero på a) sittplats i soffan b) val av tv-program eller c) vem som tvingas ha hörlurar till sin läsplatta för att inte störa den andre när valet av tv-program ratats. Med andra ord rejält allvarliga meningsskiljaktigheter som uppenbarligen kräver gedigna salvor av kränkningar och ibland även handgemäng mellan de två kombattanterna.

Vad gör jag då som ansvarstagande mor när de ilskna tongångarna snitslat sig upp till övervåningen och väckt mig ur min helgsömn?

Alternativ 1: Drar täcket över huvudet och intalar mig att barnpsykologen på TV hävdar att syskonbråk ger större möjlighet till konflikthantering senare i livet.

Alternativ 2: Störtar ner i vardagsrummet för att avbryta barnslagsmålet, (efter att jag googlat barnpsykologens ståndpunkt om syskonbråk och då läst att ingripande av förälder är att föredra när konflikten tar sig fysiska uttryck), samtidigt som jag mycket högljutt uttrycker vikten av att visa hänsyn till föräldrar som behöver sömn.

Alternativ 3: Släpar mig in i köket och tar fram bakpulver.

Jag har provat alla dessa tre alternativ, plus några till, med varierande resultat. Att baka med ungarna är självklart det mest effektiva – fokus skiftas då direkt till något helt annat som dessutom är positivt. Barnen mäter, vispar och kladdar. Jag får dricka kaffe och hjälpa till att tyda recept. Samt öva på att svälja ner meningar som börjar med ”Akta så du inte spiller…, ”Ta inte så mycket av…, ”Torka inte av chokladen på…”

Barnen samarbetar otroligt mycket bättre när jag inte lägger mig i. De är så lyckliga när bakverket satts in i ugnen att jag i pur glädje tar hand om all disk och chokladsmet över bord och stolar. Som en fantastisk mamma känner jag mig också.

(Hade jag nyttjat Instagram skulle väl bilden på glatt bakande barn med mjölade kinder laddats upp direkt. Bilden på den trötta glåmiga mamman på grund av utebliven helgsömn ätandes överbliven kaksmet från diskbänken hade nog inte blivit lika populär.)

Ibland orkar vi hantera konflikter enligt alla regelböcker, ibland inte. Då och då löser barnen dem bäst på egen hand. Ibland behövs nytt fokus. Som bakning. När vi orkar.

 

Jag skriver nya texter då och då. Vill du få ett mail när det sker?

Kategorier
Föräldraskap

Skam

Det tog påtryckningar och en influensa, nu har jag dock sett Skam. Bra. Som en modern version av åttiotalsserien Klassliv i Bullen. Vi födda på 70-talet minns.

Vad som tar tag i mig är, inte bara de norska tonåringarnas eminenta skådespeleri, utan även:

1) Tonårsångest. Vad oerhört jobbig den var och vad oerhört skönt att den inte finns hos mig idag som vuxen.

2) Föräldraperspektiv. Var befinner sig relationen tonåring-förälder när ångesten är total hos ungdomarna?

3) Banbyte. Borde jag byta inriktning och jobba vidare med barn som nu hamnat i tonåren? Gissa om jag vill uppmuntra dem att hitta rätt.

Även känslan att tonåringarna, åtminstone i början, verkar ta så påvert hand om varandra känns oroande. Jag kan verkligen inte minnas att det var så.

Det är med ett stänk av olust jag funderar på mina egna barns och deras jämnårigas framtida ungdomsår. Naturligtvis blir de inte alltid rosaskimrande. Det ska de inte heller vara. De kommer självklart vara ett sammelsurium av drömmar – krossade och uppfyllda, längtan, skratt och tårar. Och krävande skoluppgifter. Och otäcka nättroll. Och underbara första kyssar. Och bästa kompisar. Och både oförstående och förstående vuxna.

Vad som är viktigt att skicka med på resan är dock vetskapen att vi gjort vad vi kan för att rusta ungarna för storm.

Som att förklara hur man a) beter sig mot någon på bästa sätt även om man inte är kär. Eller att b) man inte kan rå för hur man känner men man kan rå för vad man gör, c) inse att det är mer än okej att säga nej, d) hålla varandras hemligheter samt e) berätta dem för en förebild om de blir för tunga att bära själv och f) låta barnen veta att det går att ordna saker som blivit fel. Alla gör fel. Berätta om egna erfarenheter.

Slutligen är ”förlåt” bra ord att kunna. Och ”tack”. Och ”varsågod”. Eller ”jag lyssnar när du vill”. Om vi lär oss orden själva först blir det betydligt lättare för tonåringarna att använda dem. Så öva gärna.

Tack mamma och pappa för att ni rustade mig väl för alla stormar. Min sjö gick dock aldrig så hög.

Jag kan ju hoppas på samma väderlek om några år…

 

Jag skriver nya texter då och då. Vill du få ett mail när det sker?