Att leva i nuet

Att bygga lådbilen är roligare än att leka med den

Att leva i nuet

”På lördag ska vi göra något roligt!” ”På semestern ska vi bada!” ”När jag hämtat er på fritids ska vi mysa!”

Imorgon, nästa vecka, i sommar, senare, se’n, se’n, se’n..

Jag hör mig själv upprepa dessa ord, som väl egentligen är menade att vara något roligt, något förväntansfullt som ungarna, familjen eller jag själv ska längta till. När jag funderar närmare på det undrar jag om effekten faktiskt uteblir.

Barn lever för stunden, beroende på ålder blir det där framtidsperspektivet svårförståeligt och något de tappar tålamodet i väntan på. Oftast är det jag själv som lägger ofantligt stora förväntningar på hur mysigt det ska bli med en julafton med tindrande barnaögon, ljumma sommarkvällar med krocketspelande familjemedlemmar eller uppspelta glädjetjut på nöjesfältet. Det är jag själv som målar upp bilden av hur härligt det kommer att bli vid just det där tillfället som jag ser fram emot imorgon, till helgen eller nästa månad.

Vem blir mest besviken när förväntningarna inte håller? Borde jag inte fatta bättre? Jo, självklart.

Därmed inte sagt att det här med att se fram emot skulle vara något dåligt. Det är viktigt för barnen (och uppenbarligen mig själv) att förstå vitsen av att vänta på något gott, att försöka komma vidare och nå ett mål. Att längta.

För ett barn är det dock vägen till målet som är det viktiga; en vuxen vet att resultatet av att baka en tårta är att man får avnjuta den till kaffet. Ett barn njuter snarare av att få göra den. Eller att bygga en lådbil; arbetet med att leta fram rätt hjul, måla brädor och klistra fast dekaler är för ett barn själva festen, att sedan köra med den överges ganska snabbt.

Vuxna och barn har alltså olika syn på förväntan och att leva i nuet. Direktbelöning är viktigt för ett barn, framtidsbelöning är viktigt för en vuxen. Inget av dem är bättre än det andra, bara två olika sätt att längta.

Som vuxen känner jag självklart också till att om jag städar i garaget blir det bättre plats åt de tre påbörjade lådbilarna som tronar därinne, och jag slipper grymta om att vi samlar grejer överallt. Jag borde njuta av vägen till målet att få ett renstädat garage och se tjusningen i att feja, plocka, kasta och sopa.

Men snart är det semester.

Jag gör det se’n.