Att vakna lördag morgon kl. 06.30 av förbittrade yngre röster från vardagsrummet som i falsett uttrycker diverse glåpord är inte särdeles uppiggande. Förbittringen kan bero på a) sittplats i soffan b) val av tv-program eller c) vem som tvingas ha hörlurar till sin läsplatta för att inte störa den andre när valet av tv-program ratats. Med andra ord rejält allvarliga meningsskiljaktigheter som uppenbarligen kräver gedigna salvor av kränkningar och ibland även handgemäng mellan de två kombattanterna.
Vad gör jag då som ansvarstagande mor när de ilskna tongångarna snitslat sig upp till övervåningen och väckt mig ur min helgsömn?
Alternativ 1: Drar täcket över huvudet och intalar mig att barnpsykologen på TV hävdar att syskonbråk ger större möjlighet till konflikthantering senare i livet.
Alternativ 2: Störtar ner i vardagsrummet för att avbryta barnslagsmålet, (efter att jag googlat barnpsykologens ståndpunkt om syskonbråk och då läst att ingripande av förälder är att föredra när konflikten tar sig fysiska uttryck), samtidigt som jag mycket högljutt uttrycker vikten av att visa hänsyn till föräldrar som behöver sömn.
Alternativ 3: Släpar mig in i köket och tar fram bakpulver.
Jag har provat alla dessa tre alternativ, plus några till, med varierande resultat. Att baka med ungarna är självklart det mest effektiva – fokus skiftas då direkt till något helt annat som dessutom är positivt. Barnen mäter, vispar och kladdar. Jag får dricka kaffe och hjälpa till att tyda recept. Samt öva på att svälja ner meningar som börjar med ”Akta så du inte spiller…, ”Ta inte så mycket av…, ”Torka inte av chokladen på…”
Barnen samarbetar otroligt mycket bättre när jag inte lägger mig i. De är så lyckliga när bakverket satts in i ugnen att jag i pur glädje tar hand om all disk och chokladsmet över bord och stolar. Som en fantastisk mamma känner jag mig också.
(Hade jag nyttjat Instagram skulle väl bilden på glatt bakande barn med mjölade kinder laddats upp direkt. Bilden på den trötta glåmiga mamman på grund av utebliven helgsömn ätandes överbliven kaksmet från diskbänken hade nog inte blivit lika populär.)
Ibland orkar vi hantera konflikter enligt alla regelböcker, ibland inte. Då och då löser barnen dem bäst på egen hand. Ibland behövs nytt fokus. Som bakning. När vi orkar.
Jag skriver nya texter då och då. Vill du få ett mail när det sker?