Det tog påtryckningar och en influensa, nu har jag dock sett Skam. Bra. Som en modern version av åttiotalsserien Klassliv i Bullen. Vi födda på 70-talet minns.
Vad som tar tag i mig är, inte bara de norska tonåringarnas eminenta skådespeleri, utan även:
1) Tonårsångest. Vad oerhört jobbig den var och vad oerhört skönt att den inte finns hos mig idag som vuxen.
2) Föräldraperspektiv. Var befinner sig relationen tonåring-förälder när ångesten är total hos ungdomarna?
3) Banbyte. Borde jag byta inriktning och jobba vidare med barn som nu hamnat i tonåren? Gissa om jag vill uppmuntra dem att hitta rätt.
Även känslan att tonåringarna, åtminstone i början, verkar ta så påvert hand om varandra känns oroande. Jag kan verkligen inte minnas att det var så.
Det är med ett stänk av olust jag funderar på mina egna barns och deras jämnårigas framtida ungdomsår. Naturligtvis blir de inte alltid rosaskimrande. Det ska de inte heller vara. De kommer självklart vara ett sammelsurium av drömmar – krossade och uppfyllda, längtan, skratt och tårar. Och krävande skoluppgifter. Och otäcka nättroll. Och underbara första kyssar. Och bästa kompisar. Och både oförstående och förstående vuxna.
Vad som är viktigt att skicka med på resan är dock vetskapen att vi gjort vad vi kan för att rusta ungarna för storm.
Som att förklara hur man a) beter sig mot någon på bästa sätt även om man inte är kär. Eller att b) man inte kan rå för hur man känner men man kan rå för vad man gör, c) inse att det är mer än okej att säga nej, d) hålla varandras hemligheter samt e) berätta dem för en förebild om de blir för tunga att bära själv och f) låta barnen veta att det går att ordna saker som blivit fel. Alla gör fel. Berätta om egna erfarenheter.
Slutligen är ”förlåt” bra ord att kunna. Och ”tack”. Och ”varsågod”. Eller ”jag lyssnar när du vill”. Om vi lär oss orden själva först blir det betydligt lättare för tonåringarna att använda dem. Så öva gärna.
Tack mamma och pappa för att ni rustade mig väl för alla stormar. Min sjö gick dock aldrig så hög.
Jag kan ju hoppas på samma väderlek om några år…
Jag skriver nya texter då och då. Vill du få ett mail när det sker?