Min man är ofta en väldigt rolig person. Ofta är han också riktigt tråkig.
Jag har insett att det finns en liten möjlighet att det kan ha att göra med vilket humör jag själv är på.
Den insikten är ganska upplyftande. Samtidigt är den rejält asjobbig.
Klyschor som att ”omvärlden speglar ditt eget innersta väsen” eller ”din skönhet ligger främst i betraktarens öga” är möjligen sanna. Vad lätt det är att tro på allt sådant som redan har sagts. Och vad lätt det är att skylla ifrån sig på någon annan. Skönt är det också att luta sig tillbaka på dessa redan etablerade föreställningar som gör en fri från all skuld när det kommer till konflikter, meningsskiljaktigheter och regelrätta gräl rörande städning, vabdagar och gymnastikpåsepackning. Vems ansvarsområde är det egentligen? Är det ens ett skäl till gräl eller energislösande?
Ja, uppenbarligen.
Att vara vuxen medför nämligen vissa privilegier. Samtidigt medför det många förväntningar. Är du vuxen och även förälder är du plötsligt en del av världens svåraste och lättaste händelseförlopp:
- Svårt för att du tror att du gör fel och pajar det viktigaste du har gjort (det vill säga dina barn.)
- Lätt för att du älskar någon helt villkorslöst (igen, dina barn.)
Innan jag fick dem trodde jag att jag skulle bli den skönaste mamman som gick i ett par skor. Jag inser dock att jag stundtals är långt därifrån. Vissa dagar tycker jag att jag har alla rätt på både föräldra- och äkta hälftprovet. Andra dagar kuggar jag fatalt.
Det känns dock mycket lättare när jag märker att många i min närhet tänker samma sak, oavsett om de är nyblivna- eller tonårsföräldrar. Eller till och med mor- och farföräldrar. Eller ens har några barn eller respektive alls men är vuxna och brottas med precis samma problematik: att vara något som andra förväntar sig av dig. Eller som du tänkt om dig själv i många år men ibland inte orkar eller ens vill leva upp till.
Förutom cool morsa trodde jag även att jag skulle bli den skönaste hustrun som gick i ett par skor.
Ibland är jag det också, oftast när mitt humör tillåter.
När motsatsen råder är åtminstone mina skor assnygga. Och får mig på riktigt bra humör. Således också folk i min omgivning.
Den insikten är både ytlig och lättförståelig.
Och ibland på rea på Åhléns.